Den verkliga skatten du betalar

I Sverige kan vi åtnjuta allmän sjukvård. Fast ”njuta” är kanske fel ord.

Vi har den och vi använder den. Och självklart betalar vi för den. En stor del av våra skattepengar går till sjukvården och den drabbar vår plånbok.

Vi betalar också en annan typ av ”skatt”: när vi är ohälsosamma kan vi inte göra allt som vi önskar. När vi är överviktiga säger vi inte alltid ”JA!” när våra barn ber om att få gå till badhuset. När vi är otränade tackar vi inte ja till vår väns inbjudan till en utflykt i skogen. Vi väljer att inte delta på företagets teambuilding som innefattar en äventyrsbana uppe i träden. Vi kan inte börja jogga för att knäna gör ont. Vi kan inte börja styrketräna för att ryggen gör ont. Vi kan inte sluta äta så mycket kolhydrater eftersom vi behöver energin.

Det är också en typ av skatt. En fysisk skatt. Fast det är inte den VÄRSTA skatten som vi betalar.

Den värsta skatten vi betalar är den mentala skatten.

När vi är generade över vår hälsa och fitness vill vi ofta inte börja träna. Vi vill inte se dumma ut på gymmet. Vi vill inte misslyckas.

Vi vill inte börja en ny kosthållning bara för att våra nära & kära säger att ”Det kommer vara bra för dig.”. Eller så talar de osanning och säger ”Du behöver inte det…”. Eller så suckar de eftersom du misslyckats tidigare.

När vi inte tränat på flera månader vill vi inte göra vår första workout. Vi vill inte komma sist. Vi vet att det kommer att suga. Vi kanske kommer att behöva skämmas.

Staten tvingar oss att betalar den monetära skatten. Men de andra – den fysiska och mentala – är självpåtagna.

Ingen bryr sig om du är långsam.

Ingen bryr sig om du kommer sist.

Ingen bryr sig om du har förra årets kollektion av träningskläder.

Ingen bryr sig om du bommade din kosthållning och måste börja om igen.

Du skulle nog sluta bry dig om vad andra tänker om dig om du förstod hur lite de faktiskt gör det.

(Nästan) alla tänker på sig själva. Det är skatten de betalar. Och de flesta av oss betalar alldeles för mycket.

Du beskattas tillräckligt. Sluta bry dig om hur du ser ut och börja bry dig om vad som får dig att må bra.

//Oskar